KON

Kon är ett däggdjur och ett husdjur. Hon har sex sidor,höger och vänster, fram och bak, ryggsida och buksida. Överallt är hon överdragen med läder. Baktill har hon en svans, på vilken hänger en tofs. Med den jagar hon bort flugorna, så att de inte faller i mjölken.

Framtill är huvudet så att hornen kan växa på det och för att munnen ska få plats. Hornen används till att stånga med, munnen till att böla med. Hon är större i munnen än mig. Hon har ett fint luktsinne, man luktar henne på lång väg. Det är kon som gör den fina lantluften.

Mannen till kon heter oxe. Han ser ut som en ko. Men gör ingen mjölk. Därför är han inte ett däggdjur, oxe är ett skällsord. Men en oxe kan vara bra att ha ibland. Särskilt på våren och sommaren. Då får han göra mycket nytta för sig och det tycker han är roligt. Och korna med.

Kon får varje gång bara en kalv. Varför hon inte får många, vet jag inte. Kalven lever av att dia. Kon lever av gräs, potatisskal och smörblommor.

När fodret är gott gör kon god mjölk, när det ar ont gör hon ond mjölk och när det åskar blir mjölken sur. Om kon inte mjölkas på länge gör hon långmjölk. När kon får barn blir hon så glad så, då gör hon kalvdans.

Kon äter bara lite mat. När kon ätit, äter hon den om och om igen tills hon blir mätt.

Ibland äter vi kor hemma. Ko är gott. Det godaste på kon är kotletten. Men jag tycker att det är elakt av människorna att först dricka upp hennes mjölk och sedan äta upp henne. Så gör man inte i Indien, så jag tanker flytta dit. Indianerna är nämligen mycket snällare mot sina kor och bygger ålderdomshem åt dom. I Indien dricker man inte heller så mycket mjölk per copita som i Sverige. Men så blir människorna ej så gamla som i Sverige utan korna blir istället.

Skoluppsats av en 11-årig flicka.

« Tillbaka